ACH543 i min ägo
När jag köpte min BMW R60 i maj 1978 ägde jag en Nimbus -39. Jag hade börjat tröttna på stänksmörjning, svaga bromsar och enbart sadelfjädring i de två sadlarna och ville ha något modernare. För att finansiera köpet av R 60 såldes Nimbusen.
BMW-n stod i ett parkeringsgarage i Göteborg sedan sommaren före och det visade sig att den både saknade luft i bakdäcket och att batteriet var slut. Det sista spelar egentligen ingen roll, eftersom R60 har magnettändning och går därför att kicka igång utan batteriström. Men varken säljaren eller jag kunde få den att starta.
Jag köpte alltså motorcykeln utan att ha haft igång den eller än mindre kört den och kunde pruta en aning på priset och få med två hjälmar och ett bygellås. Därefter började en nästan två timmars promenad till mitt tillfälligt lånade garage (med tillgång till verkstad) med en mc med punkterat bakhjul.
Punkteringen fixades med hjälp av BMW-kunniga kompisar, batteriet laddades och maskinen kickades igång av en som visste hur förgasarna och kickandet skulle fås att samarbeta. Och motorn startade lätt och spann hur fint som helst.
Jag har tyvärr ingen bild på hur den såg ut när jag köpte den, så beskrivningen här får duga. Den såg bortsett från de liggande cylindrarna över huvud taget inte ut som en R60. Kromade små skärmar fram och bak med ett Triumph-baklyse, clip-on styre, knallröd hel racingkåpa (dock delbar i övre och undre hälft), Triumph-sadel och fyra megafoner, två till varje cylinder. Dessutom den stora Hoske-tanken på 24 liter. Vad som fanns av originalet var alltså ram och motor och framlampa (som förstås satt inne i kåpan) och möjligen tanken, som jag tror var en BMW-godkänd utbytbar del.
Jag körde denna till racermaskin förvandlade R60 till Halmstad och började omedelbart leta ersättningsdelar. En originalframskärm låg ny i sitt skyddspapper hos mc-firman Halmstad-Gustav, bakskärmen var en vit f d polis, där det styva jobbet inte var att slipa och lackera själva skärmen svart, utan att få bort de kraftiga svetsfogarna där polisens specialväskor i plåt suttit. Att randa skärmen med tjocka och tunna vita ränderna gick hyggligt med hjälp av en liten flaska med två penselmunstycken.
Bakskärmen hittade jag hos en samlare i Västergötland, där också sadeln fanns liksom pakethållaren (Denfeld) med originalpackremmen kvar. Den torkade tyvärr och föll i småbitar för många år sedan. Sadeln lämnades in för omstoppning och fick ny klädsel. Jag beslöt mig också för att behålla Hoske-tanken och letade aldrig efter en originaltank. Tanken slipades ner totalt av ett lackeringsproffs och brännlackerades sedan. Den är inte dubbelrandad utan enkelrandad med randningstejp.
Ljuddämparna är inte original med välgjorda replikor med bra krom.
Innan allt var klart hade det gått några år, eftersom jag 1978 hade en fyraåring och fick ytterligare ett barn 1979. Redan från början var det alltså en utflyktsmotorcykel som gick sparsamt och aldrig på några riktigt långa resor. Halmstad-Stockholm tur och retur två eller tre gånger var det längsta. Däremot har den gjort nytta som pendlingsmaskin när jag en sommar arbetade i Malmö 1992.
Den längsta resan planerades under andra halvan av 80-talet och skulle gå via svenska ostkusten upp till Stockholm och sedan över till södra Finland. Men redan första dagen, när jag var på väg genom Blekinge norr ut, tyckte jag att det låg en märklig blå dimma över Blekinge, i alla fall när jag tittade i backspegeln. Totalslitna kolvringar och, visade det sig senare, kolvar. Jag kom med möda och med många oljebyten till Kalmar, där det visade sig omöjligt att hitta reservdelar. Det blev en snöplig hemfärd någon dag senare med massor av påfyllnadsolja och mer blå rök, nu genom Småland och Halland.
Stora delar av 90-talet tog mitt arbete mycket tid och jag körde få mil, ofta inte mer än 100-200 per säsong. Mc-n ställdes av 1996-97, togs fram 98 för att året efter ställas av igen när jag flyttade utomlands för att jobba i tre år. Från 1996 till och med 2002 körde jag alltså R60-n en säsong, som vanligt få mil.
2006 köpte jag en Suzuki -81 (GS 250) som pendlarhoj och för korta utflykter. Den hade elstart och skivbroms, så R60-n fick stå. 2011 köpte jag en BMW K75 -91, sålde Suzukin och nu var R60-n än mer utkonkurrerad.
Från 2006 har R60-n alltså bara körts för att hållas igång och inte ens det alla år. Jag bedömer den genomsnittliga körsträckan under den här tiden till 10-40 mil per säsong. Att jag skriver ungefärlig beror på att vägmätaren lade av i mitten på 90-talet, då stod den på 7400 mil. Jag bedömer att den inte ens har gått 8000 mil mil totalt, eftersom användandet gick ner kraftigt efter 1992. Den har för övrigt över huvud taget inte rullat 8-10 av de här åren (avställd under fem år, men har också stått oanvänd utan att vara avställd vissa år).
I år har jag hittills kört R60-n ca 10 mil. Den är i fint bruksskick och går utmärkt, men eftersom jag närmar mig 70 år har jag bestämt mig för att skiljas från den efter att ha ägt den i 39 år. Men det är svårt…
Lars Salomonsson
Grundfakta om min motorcykel
Registreringsnummer: ACH543
Tidigare registreringsnummer: R173 (fram till 1972)
Chassinummer: 1816187
Reparationer och byten av delar
1978-79 fabriksny originalframskärm, ny (beg) originalbakskärm med baklampa, ny (beg) sadel, nytt originalstyre, nya ljuddämpare (ej original)
1985-88 (30 april) kolvbyte, båda cylindrarna (årtal saknas på kvittot)
1988 (maj) nya originalförgasare, båda sidorna
1998 (aug) elektroniskt laddningsrelä utbytt
2004 (maj-juni) byte tändspole
Behöver åtgärdas
- sadelstoppning
- vägmätare (trasig)
- bakdäck (slitet)
- packväskor (uttjänta)